Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag har genom dig lärt mig inse, att jag misstagit mig på
min yerkliga bestämmelse.
Jag gret.
Det var således vid hans dödsbädd, jag fick tillhyiska
honom, huru uteslutande han af mig varit älskad; det var
under kampen med kroppsliga lidanden han emottog
bekännelsen om min trogna kärlek, hvilken en gång kunnat bli
hans lefnads lycka, men nu blef en mildring i dödens
smärta.
Den 20 april 1795 förlossades Johan Henrik Kellgren,
“behagens skald“, från sina jordiska plågor.
Samtid och efterverld måste betrakta honom icke blott
såsom en af Sverges yppersta sångare, utan hans estetiska
domar måste i alla tider anses såsom afgörande.
År hafva gått, sedan hans stoft jordades; men min
saknad är i dag lika stor, som då han bäddades i den graf,
vid hvilken det är mig kärt att drömma. Jag afvaktar
utan otålighet, men icke utan längtan, den stund, då jag
kan få återförenas med honom i en bättre verld.
Nu hafven J erhållit förklaringen, hvarför jag älskar
att stanna på Jakobs kyrkogård. Då jag sitter der,
genom-lefver jag det förflutna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
