Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Drömmerskan på Johan Henrik Kellgrens graf. Berättelse af Marie Sophie Schwartz (med 2:ne illustrationer af C. S. Hallbeck)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
grens ovanliga själsgåfvor. Hans kärlek till svenska
vitterheten var djup, sann och fri från all inblandning af
småaktig afund. Han bedömde sig sjelf med den största
anspråkslöshet och yttrade ofta, då vi talade om honom:
— Mina talenter äro små; jag eger icke hvad man
egentligen kallar snille; mina skrifter hafva föga omfång
och vigt, men jag besitter det oaktadt en egenskap, högre
än någon af mina medbröder och det är nit och kärlek för
svenska vitterheten.
De sista tvenne åren af sitt lif egnade han uteslutande
åt ordnandet af sina skrifter, oaktadt han förtärdes af
kroppsliga lidanden, och krafterna för hvaije dag allt mer och
mer aftogo. Han uteslöt då med obeveklig stränghet
mycket af det, som fordom väckt allmänhetens beundran.
Under sista tiden af hans lefhad besökte jag honom
dagligen. Något före hans död, yttrade han till mig, i det
han pekade på ett af Klopstocks arbeten:
— Jag inser nu, att jag lefvat förgäfves och förspillt
min verksamhet på saker af intet värde.
Jag sökte trösta honom med att tala om det gagn han
gjort svenska vitterheten, och att han ännu kunde komma
att vara den nyttig. Till svar härpå skakade han på
huf-vudet och sade:
— Nej, med mig är det redan förbi, jag dör snart
och skall i grafven medföra den bittra läran, att jag såsom
yngling af sårad stolthet stötte ifrån mig den lycka,
kärleken erbjöd, och såsom man uppoffrat mina bästa krafter
åt en trångbröstad tidsanda. Nu, då min själ böljat
frigöra sig från detta tvång och taga en högre flygt, nu har
döden kommit, för att krossa strängarna på min lyra.
Han tryckte min hand till sina bleka läppar och
tilläde:
— Jag har likväl vid slutet af mitt lif fatt njuta
lyckan af att hafva dig, som jag älskat, i min närhet och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
