Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrektsstoden (med illustration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På rätten våldet satt sin häl,
Förtrampas skulle till en träl
Vår gamle odalbonde;
Och nycklarne till Svea land,
Dem hade främlingar i hand,
Svenskhatande och onde.
En adlig jagt bedrefs i ro
På krämarns kram och bondens ko.
Det är från gammalt svenskens sed
Att länge tåligt dragas med
Ett oförskyldt elände.
Men nu blef luften dock för qvaf,
Och herrarne ej visste af
Förr’n molnets blixt sig tände.
Och Engelbrekt ur grufvan gick
Och såg sig om med stadig blick.
Som jernet göms i jordens famn,
Eu åder utan glans och namn,
Förr’n svärd det hunnit blifva;
Så bröt ock han ur striden fram —
Och huru mycket om hans stam
De lärde än må kifva;
Visst kom från Gud hans själs beslut.
Och hvad han gjort dör aldrig ut.
Med gammaldags långmodighet,
Som mäter rundt, men måttet vet,
Han gick sin gång till målet.
Hos kungen först på fädrens sätt
Hau vädjade till lag och rätt,
Svea, 1867. 9
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
