Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Engelbrektsstoden (med illustration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och icke straxt till stålet.
Det halp väl ej, men — ”en gång än”»
Han sade, ”kommer jag igen”.
Då följde Sverges bönder med.
Det är en elf, som störtar ned
Från fjellen hufvudstupa!
Och hvar den elfven bryter fram
Hon krossar hvarje våldets damm
Med sina böljor djupa;
Men grönskande i hennes spår
Den fagra blomman Frihet står.
Hur lustigt borgar refvos ner!
I åkerfälten än man ser
De grusade ruiner.
Var fästet väl ur vägen röjdt,
Den bistre kämpen log förnöjdt,
Som sol ur åskmoln skiner:
Nu för hans plog det svängrum fanns,
Och hvad som växte, det blef hans.
O tid, så rik på ädel bragd,
Så offrande, så oförsagd,
Som våra skördar sådde!
Högt fosterjordens hjerta slog;
På berg och fält, i dal och skog
Ett enda sinne rådde.
J svenske män, ha än i dag
Vi qvar detsamma sinnelag?
Må våra minnen vara oss
Till lekverk ej, men himlabloss,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
