Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hela verlden har för längesedan erkänt, att hon rar
en författarinna af stor förtjenst; äfven de, hvilka ansett
sig kunna ha anmärkningar att göra mot ett och annat af
hennes arbeten, hafva dock varit lika villiga, som skyldiga,
att tillerkänna henne en talang af detta slag, som måste
göra sig bemärkt, som måste göra sig plats, som icke kan
undgå att spela en roll eller, om man heldre så vill,
ut-föra en mission. Hela verlden har i henne, och utan
tvifvel med rätta, sett en ädel qvinna, brinnande för sina
medmenniskors väl, för tidehvarfvets alla genomgripande
moraliska reformationsidéer, deltagande med energi och
oförskräckthet i hela vårt omfattande stora kulturarbete,
men rik på kärlek och mildhet, liksom på kraft, full af
förtröstan till mensklighetens jemna fortgång i utveckling
och till lycka. Hela verlden har i henne sett en heder
för vårt land och ända bortom oceanen har man nästan
missunnat oss henne. Hvad är här att komplettera, och
hvarför skulle vi säga det tusen gånger sagda om igen?
Fredrika Bremer böijade med poesien, hon utbytte
denna sedan mot den svenska filosofien. Det var hennes
rättighet. Man skall endast icke sammanblanda dessa båda
himmelsvidt åtskiljda saker och liksom i ett och samma
andedrag nämna hennes första små intagande noveller och
hennes sednare stora tendens-kompositioner. Mellan de
förra och de sistnämnda ligger en högst märkvärdig
utveckling hos författarinnan sjelf, icke en estetisk, men en
etisk. Från den lekande belletristiska författarinnan med
den fina iakttagelseförmågan och den lätta pennan,
förvandlade hon sig till tänkerskan med den långt-tänkande
blicken och med en och annan rynka på denna panna, under
hvilken ögat eljest kunde stråla med så mycken vänlig
glans. Yår vittra litteratur har förlorat derpå, — det är
oemotsägligt, — denna Anna Maria Lenngren på prosa
försvann för oss så snart, men i den allmänna litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
