Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Fredrika Bremer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
blef hon dock q var, och hvad angår hennes sednare
skrift-ställarverksamhet, är det omisskännligt framfor allt, att den
var ärligt, menad. Det såg möjligtvis vid ett eller annat
tillfälle ut, som om det i hennes uppträdande, för att icke
säga i hennes anlopp, låg ett anspråk, icke fullt
motsvarande hennes krafter eller, efter strängt mått att dömma,
hennes befogenhet, men det låg dock alltid ett ädelt allvar
på botten af hennes sträfvande och det låg reflexion bakom
ordet. Man skall icke öfverdrifva hvad hon uträttat, —
slägtets pånyttfödelse är och blir icke någon individs verk,
utan tidehvarfvens och hela mensklighetens gemensamma
arbete, — men hon har dock mången gång äfven med sitt
bidrag verkat icke så litet, och om få samtida torde det
kunna sägas, att de velat så mycket godt, som hon.
Det är endast för fullständighetens skull vi här om
Fredrika Bremer lemna följande korta biografiska data.
Ron var. född finska, men på samma sätt som Franzén, vi
skulle nästan kunna tillägga Runeberg; hennes vagga stod
händelsevis i en finsk bygd, (på en egendom nära Åbo,)
men hennes föräldrar voro infödda svenskar, hennes
moders-ifiål var svenskan, hennes uppfostran var svensk och hennes
bildning svensk, liksom det också är den svenska
litteraturhistorien hennes namn tillhör. För öfrigt var hon ännu
blott ett barn, då hon med sina föräldrar flyttade öfver
till moderlandet, der hennes far blef egare af Årsta
egendom i Österhanninge. Man har sagt, att Franzén, hvilken
till familjen Bremer stod i gammalt förtroligt förhållande,
utöfvat ett väsendtligt inflytande på den unga Fredrikas
utveckling; det är möjligt, ehuru vi föreställa oss, att detta
inflytande varit af mera blott uppmuntrande art, än
egentligen vägledande; deremot har hon sjelf förklarat, att den
man, som i en något sednare tid gaf hennes själ dess mera
allvarliga och spekulativa skaplynne och sålunda äfven hela
hennes lif en viss bestämd riktning, var Per Böklin, rektor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
