Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Johan Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deklamatoriska talang, för hvilken Börjesson var vida
bekant. För öfrigt lefde han nu, som kyrkoherde på landet,
ett stilla och obemärkt lif och litteraturen hörde icke mera
af honom. Han hade upphängt sin lyra på väggen i sitt
pastorsrum och han hade, som man trodde, för allo “gått
upp“ i sitt1 andliga kall.
Det var då} Börjesson helt plötsligt år 1846, vid 56
års ålder, gjorde sig åter påminnt som skald och — hvad
som var i dubbelt mått påfallande —som dramatisk skald.
Hans aErik XIV “ kom så oförmodadt midt i all vår
fattigdom på inhemsk dramatik, att icke blott allmänheten, utan
äfven kritiken på lång tid hade svårt att riktigt hemta sig
från sin öfverraskning. Detta drama efterföljdes snart af
åtskilliga andra likaledes historiska sorge- och skådespel,
alla för bekanta, för att här ens behöfva till titlarne
nämnas, hvarförutan Böijesson i mellantiden mellan sorgspelet
“Erik XIY:s son“ och skådespelet “Solen sjunker“ anonymt
utgaf en samling lyriska dikter under titeln “Kärlek och
Poesi“, samt några år sednare en lyrisk samling:
“Blommor och Tårar på en Dotters graf“. Uppmärksamheten
blef nu naturligtvis åter fästad vid Böijesson och i den
första berusning, som framkallades af hans “Erik XIV “,
var man nästan fardig att i honom helsa en ny Shakspear.
Man har sedan återkommit till en mera lugn granskning af
dessa Börjessons dramatiska arbeten och det är en sanning,
att hänryckningen har icke kunnat hållas vid magt. Man
erkänner numera allmänt, att Börjessons dramatik icke har
sin egentliga styrka i det — dramatiska, (det är för öfrigt
ett fel, som hos oss tyckes envist häfta vid de flesta, som
försökt eller försöka sig i kompositioner för skådebanan,)
hvaremot samtliga hans för scenen skrifna arbeten
innehålla förträffliga spridda scener och framförallt lyriska
momenter både af stort stilistiskt värde och af en ädel
inspiration, — något som man likaledes finper mången-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
