Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Johan Börjesson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
städes i hans ofvannämnda rent lyriska samlingar.
Härmed må nu för öfrigt yara hur som helst och kritiken må
hafva mer eller mindre att anmärka mot Börjessons
författareskap, äfven det från hans sednare epok, så är det
dock oemotsägligt, att han på ett karakteristiskt sätt
betecknat sin plats i vår litteraturhistoria och att han
äfven-ledes på sin ålderdom godtgjort mycket af hvad han i
yngre år kan anses hafva förbrutit mot sånggudinnan.
Såsom enskild menniska egde han alla företräden af
en fint bildad man, som med ett varmt och känsligt hjerta
förenade behagen af ett lekande skämt och en fängslande
konversation. Hans plats var icke uteslutande på Parnassen
eller i templet, utan äfven i salongerna, der han var da^
mernas orakel, liksom barnens förtrogne vän. Man hade
väntat, att vid filosofiedoktorspromotionen förliden sommar
se den gamle skalden mottaga jubelkransen, men döden
kallade honom helt kort före denna fest; Börjesson afled
den 6 maj, i en ålder af 76 år.
Sedan 1861 var Börjesson ledamot af Svenska
Akademien, der han efterträdde den lärde, vittra och spirituelle
diplomaten v. Brinkman. Som den sistnämndes biograf
visade Börjesson sig fullkomligt “på höjden “ af sitt ämne.
Det var på sätt och vis Brinkman sjelf, som här gick igen
i denna stilens eleganta hållning, som icke utesluter det
solida i tanken, i dessa attiska vändningar, hvilka när de
innehålla ett skämt, dock skämta på ett så alskvärdt sätt
och med en konst, i hvilken man fordom var mästare, men
som man nu för tiden som oftast imiterar endast för att
— misslyckas. Ända intill sina sista dagar sysselsatte
Börjesson sig med litterärt skriftställen och han hade före
sin död hunnit fullända ett nytt sorgespel, “En
statshvälf-ning i Rom", hvilket arbete han dock ej sjelf, såsom han
hoppats, fick se utgifvet, utån efterlemnat som en litterär
qvarlåtenskap.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
