Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - Sven Erikson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
©ven. £rik0on.
1 slutet af maj 1866 afsomnade i en undangömd vrå
af landet en man, om hvars stilla idrotter den stora
historien intet har att förkunna och hvars namn lätteligen
förlorat sig i mängden af mera klingande och anspråksfulla.
Och dock var han en heder för vårt fädernesland och,
såsom en af våra verksammaste patrioter, en förebild att
skåda upp till, liksom han efter döden är ett svenskt
minne att med aktning taga vara på.
Sven Erikson på Rydboholm var en af dessa “nyttiga
män“, hvilkas tysta, men outtröttliga mödor med rätta
utgöra ett ämne, icke blott för ett statistisktf utan i sina
detaljer nästan, liksom myrans rastlösa flit, för ett
naturhistoriskt studium. Han var ett exempel på huru man
med ett klokt hufvud, ett uppmärksamt öga och en aldrig
hvilan de omtanka är i stånd till att med litet åstadkomma
stora och förvånande ting och så godt som att skapa af
intet. Han var född år 1801 i Kinna socken af Marks
härad i Elfeborgs län och var son af ett fattigt bondfolk.
Vi beflnna oss i den s. k. “ Knallbygden känd för sin
urgamla hemslöjd, men tillika af gammalt stående i ett
temligen tvetydigt rykte för det egendomliga kringirrande
lif, som ständigt föres af en stor del af dess befolkning.
En privilegierad vana har, som bekant är, gjort
innevå-narne i dessa trakter till ett slags handelsdriivande
sige-nare; genom det ständiga lifvet på landsvägarne har ett i
sig sjelf lofligt yrke icke kunnat undgå att smittas af vissa
olater och det har efterhand af de från slägte till slägte
ärfda “ cou tumer nau blifvit ett helt system, men långt ifrån
fördelaktigt återverkat på hela denna landsort sjelf. Den
unga Sven Erikson var från början dömd att, liksom alla
andra fattiga Marksbor, söka taga sig fram i lifvet
förmedelst “påsen på ryggen men det tyckes redan mycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
