Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - E. G. v. Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
E. O. v. Rosén.
Ännu för omkring 30 år sedan kunde man någon
gång i Stockholms Storkyrka få höra orgeln “trakterasw
af en amatör, hvars musikaliska talang var lika beundrad,
som hans sociala ställning för öfrigt var åtminstone för en
worgelnist“ alldeles exceptionell. Det torde i sjelfva verket
böra räknas till de aldra största undantag, att en så
uppsatt embetsman, som en hofrättspresident, slår sig ner vid
orgeln i en kyrka och der låter offentligen höra sig; dock
var just detta här händelsen. Det kan icke falla oss in
att tänka så lågt om den sköna konsten, att vi skulle anse
en hög funktionär förnedra sig genom att sålunda
uppträda inom en art af offentlighet, som, hur främmande den
kan synas vara för hans egentliga kall, likväl i sig sjelf
både är tacksam och har sin ära, men ovanligt var
förhållandet i alla fall och det sker mycket här i verlden,
som af memoiren erinras och upptecknas utan att ega den
märkvärdighet, som här ifrågavarande faktum. Amatören,
— den tiden blott amatör, — var JSrik Gabriel v. Rosén.
Man kan gerna fritt säga, att denne man var född
till musiken, det förringar icke hans värde i andra
afseen-den; att han derjemte eller det oaktadt var en förtjent
och duglig embetsman, bevisar endast, att han var vuxen
mer än en sak och att han egde förmåga nog att göra
sig hemmastadd inom hvarandra ganska olika
verkningskretsar. Som musikalisk exekutör hade han tidigt valt
just orgeln till sitt favorit-instrument och han hade i
sanning icke valt det lättaste. Redan år 1797, då han nyss
hade böijat sin juridiska embetsmannabana, antog han
ordinarie beställning som orgelnist i Klara kyrka i Stockholm,
en plats, den han sedan utbytte mot orgelnistbefattningen
i Storkyrkan. Oaktadt han från den tiden oupphörligt
Svea, 1867. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
