Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - E. G. v. Rosén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avancerade som embetsman och efterhand uppsteg till de
högsta graderna inom den juridiska embetsmannaverlden,
öfyergaf han dock först sent sin kära orgelnistbefattning
och sedan han gjort det, var det honom dock icke blott
en vederqvickelse, utan nästan ett behof, att ännu någon
gång som “konstälskare" låna Storkyrkans orgel för
hög-messogudstjensten och der för några timmar åter införlifva
sig med sina gamla välbekanta tangenter och register. Det
är icke mer än en mening derom, att Rosén var en
orgelspelare af första ordningen, men han var dessutom i
allmänhet en musikus med stor och vidsträckt konstbildning
och han har, som ordförande inom Musikaliska Akademien
under ett helt fjerdedels sekel, verkat icke så litet för
tonkonsten inom vårt land, något, som äfven på flerahanda
sätt blifvit offentligen erkändt.
E. G. Rosén var född år 1775, son af
öfverhofpredi-kanten Rosén i Stockholm. Efter att redan år 1793 hafva
slutat sina studier i Upsala, gick han genast in på den
juridiska embetsmannabanan, blef 1802 assessor i Svea
Hofrätt, 1815 hofrättsråd, tio år derefter justitieråd, samt
ändtligen 1836 president i Svea Hofrätt. Från detta
em-bete tog han icke afsked förrän vid 70 års ålder, år 1845.
Han hade under denna sin långa och hedrande
embetsman-naverksamhet erhållit mångfaldiga prof på erkännande och
nådigt välbehag från högsta ort. Adlad 1816, uppflyttades
han i friherrligt stånd år 1843; riddare af Carl XIILs
orden 1829, kommendör af Nordstjernan 1832, pryddes
han ytterligare år 1860 med Serafimerbandet. Ordförande
i Musikaliska Akademien från år 1835, såg han sig
efterhand invald till ledamot af flera andra akademier och
fosterländska sällskaper. Den gamle presidenten och den med
ungdomens värme ännu intill sista tiden för den adla
tonkonsten svärmande orgelspelaren lefde under de sista
decennierna i en ärofull reträtt; den 10 september 1866 afsom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
