- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1867 /
203

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medaljonger af under året bortgångna personligheter af Orvar Odd - E. G. v. Rosén - P. F. Blidberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

nåde han stilla och fridfullt från sin Mozart och sin Bach
och sin idylliska “villeggiatura“ vid Djurgårdsbrunn.

Af hans 6 barn lefva endast en son, f. d.
kammarrättsrådet Rosén, samt tvenne döttrar, en enkegrefvinna
Posse och grefvinnan Henning Hamilton.

I». F. Bildberg.

Äfven han var en tonkonstens veteran, i sina yngre
ar en dess inspirerade idkare och framförallt en dess
eldigaste tillbedjare. Han var nu en gammal man, visserligen
tio år yngre än Rosén, men dock med 82 år på nacken.
De följdes för öfrigt begge åt ifrån denna verldens “stora
orkester “; Rosén och Blidberg dogo på samma dag.

Det var en tid, då Pehr Eredr. Blidberg var
“populär", då hans vackra romanser sjöngos i alla salonger och
då han af de största musikkritici “ex officio “ gerna
underhand rådfrågades som ett orakel. Och detta var med rätta.
Blidberg egde icke blott som exekutör och tonsättare en
särdeles aktningsvärd talang, men han var deijemte som
“kännare“ en af de grundligaste inom vår hufvudstad.
Han hade hört mycket musik och läst musik måhända ännu
mera, och han hade hört och läst allt detta icke endast
med musikälskarens känslor och sympati, utan äfven med
estetikerns smakdöme och eftertanka. Det har väl under
ett halft Bekel icke funnits något offentligt tillfälle till att
höra god musik i Stockholm, som icke Blidberg begagnade,
han var en stereotyp figur i hvaije konsertsal, liksom i
operasalongen; ännu i den sednare tid, då “gamleBlidberg“
onekligen började bli »på fullt allvar gammal, var han dock,
såsom Uhabitué“ vid konserter och operaföreställningar,
alltid densamme som förr, och så fort det blef fråga om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:15:57 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1867/0216.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free