Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - II. Öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talar om; jag är och har alltid varit eders majestäts trogne
tjenaré, och min trohetsed förbinder mig att säga rena
sanningen; olyckan är stor nog ändå; och dertill vill eders
majestät exponera sin egen höga person; här, som vi nu
stå, finnes intet hopp; antingen blifva vi krigsfångar eller
alla massakrerade/’
Konungen häftigt: ”Ja, men först skall det smälla!”
Lewenhaupt återtog: ”För det första äro vi innestängde,
och sedan är folket så uppskrämdt, att de ej mera lära
göra sin pligt eller kunna föras mot fienden; så blir dock
allt detsamma. Eders majestät får icke öfvergifva sin egen
höga person i fiendens händer och gifva allt förloradt,
derföre att Gud straffat oss. Jag har ofta sagt att så skulle
gå, men ingen har velat tro mig. Nogsamt har Gud genom
underverk visat, huru Han kunnat hjelpa eders majestät
och dess armé; men, bättre Gud, vi hafva icke erkännt det,
såsom Han velat, och derföre har nu äfven straffet
kommit; men erkänner eders majestät det och sätter åter en
fast förtröstan till Honom allena, så lär Han äfven ännu
en gång kunna hjelpa. Han hafver gjort eders majestät
till en konung öfver sitt folk; och eders majestät måste en
gång göra Honom räkenskap derför. Räddar nu eders
majestät sin höga person, så kan Han finna medel att hjelpa
igen; och alla dessa fattige eders majestäts undersåter kunna
då hafva något hopp om förlossning, tillika med hela riket.
Men kommer eders majestät, det Gud nådeligen afvände, i
fiendens händer, så måste eders majestät undergå allt det
Han vill, och då blifva vi eviga slafvar. Jag beder eders
majestät för Guds skuld betänka detta.” (
Carl XII upptog detta fria språk bättre, än
Lewenhaupt förmodat, men svarade: ”De få mig ändå fången, om
jag går bort från trupperna.”
Lewenhaupt: ”Nej, med Guds hjelp icke, allernådigste
konung, bara eders majestät skyndar sig.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
