Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - II. Öfvergången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då konungen det Oaktadt blef sittande i sängqn tyst
och tankfull, gick Lewenhaupt ut. Han träffade då Creutz,
Sparre, Poniatowsky, Gyllenkrook, Diiben och kanslirådet
y. Möllern, för hvilka han omtalade det samtal han haft
med konungen, hvaijemte han bad dem den ena efter den
andra försöka öfvertala honom. De sade sig redan hafva
gjort det, men gingo dock in och började ånyo bedja. Men
konungen utfor så kärft: ”Låten bli mig!”, att de sågo sig
nödsakade afstå derifrån.
Emellertid började Creutz föreställa Lewenhaupt, huru
illa regementerna stodo o. s. v. Den sednare sade sig
nogsamt veta detta, samt gick bort för att uppsöka den
krim-ske khanens sändebud — en kapten, som talade franska —
för att höra sig före, huruledes man kunde komma öfver
Worskla till Tartariet. Han träffade äfven nämnde kapten,
och denne sade sig i sitt följe hafva en person, som kände
alla vägarne samt med full säkerhet skulle föra honom till
Tartariet, hvarjemte han tilläde, att man kunde räkna på
ett vänligt och hjelpsamt bemötande från khanens sida —
öfver hvilket allt Lewenhaupt blef så glad, att han skänkte
kaptenen sina bästa pistoler.
Medan detta föreföll, inkallade konungen ännu en gång
Creutz. Denne började åter beklaga sig öfver arméns
dåliga ställning och sade, att han ingalunda marscherat fram
till Dniepern, om han vetat att så litet varit i ordning för
öfverkomsten. Konungen bad honom då söka en bättre
belägenhet. Och väl hade varit, om Creutz genast gjort detta;
men i stället beslöt han uppskjuta saken till dagningen
följande morgon, såsom han sjelf berättar, ”emedan mörkret
kom på och det syntes mycket svårt att i hast finna ett
bättre ställe.’”
Emellertid fortsattes samtalet med konungen, hvilken
fragade, huru marschen den dagen tillgått. Creutz
berättade då, hvad som förefallit, samt huruledes fienden hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
