Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - IV. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
qvadratmils område; blott sällan genomströks trakten af
någon nomadiserande tartarstam. Om dagen var hettan
outhärdlig, och blott sent på aftonen uppkom någon skugga
bakom de högsta kullarne; men knappast hade natten
inbrutit, förrän en stark köld lät känna sig, hvilken ökades
samt’fram emot morgonen verkligen blef plågsam.
Lyckligtvis hade man goda vägvisare i kossackerna,
som med solens och stjernornas tillhjelp ledde tåget lika
väl, som någonsin den skickligaste sjöman på hafvet, samt
kände hvarenda fördjupning och vattpuss. Äfven Mazeppa
hade flera gånger under moskowiternas föregående krig med
turkarne i slutet af sextonhundratalet genomströfvat dessa
öde stepper. Mot aftonen sammanstötte båda hoparne åter
vid ett vassbevuxet träsk, hvars orena jolmiga vatten med
vällust slukades af menniskor och hästar. De sednare
släpptes derefter på bete; men de förre måste fortfarande
hungra.
Under dagens lopp hade man ej sett något spår af
fienden. Visserligen lät Mentschikoff, straxt efter
vapen-hvilan, 6,000 ryttare och kossacker under general
Wolkon-sky simma öfver Dniepern; men dessa kommo genast i
början på oriktig väg genom att följa spåren af en sårad svensk
officers vagn, som förvillat sig; den olycklige upphanns och
massakrerades af ryssarne, till hämd för det han vilseledt
dem. Emellertid vann konungen härigenom betydligt
försprång.
Sedan hästarne betat några timmar, satt man åter upp,
hvarefter marschen fortsattes till midnatt, då halt gjordes,
för att åter låta de utmattade hästarne rasta. De flesta
blefvo qvarsittande i sadeln, emedan de i mörkret ej
vågade släppa hästarne på bete, då de sedermera kanhända ej
kunnat tillrättafinnas. Några få, som afstego och lade sig
med tyglarne i hand, insomnade genast starkt och förlorade
sma hästar samt måste sedan fortsätta vägen till fots.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
