Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från Pultawa till Bender. Historisk teckning af Julius Mankell. Med 4 illustrationer af C. S. Hallbeck och en karta - IV. Flykten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Klockan 2 på morgonen den 2 Juli anträddes tåget
åter samt fortgick utan rast till middagen samma dag, då
man ändtligen påträffade ett litet vattendrag med temligt
godt vatten. Hästarne släpptes på bete. Men för de
uthungrade menniskorna fanns intet att äta. Allenast
tar-tarerna visste hjelpa sig. De krossade hufvudet på de
mest utmattade hästarne, styckade dem och torkade de bästa
delarne i solen, hvarefter de, liksom deras förfäder
Hun-nerna, lade köttet under sadeln och redo på det, till dess
det blef mört, då det förtärdes rått. Efter två eller tre
timmars rast fortsattes marschen åter ända till midnatt.
På samma sätt fortgick tåget den 3 Juli. Det stackars
folkets lidanden började blifva outhärdliga Emellanåt stötte
man likväl på buskar med sura körsbär, som begärligt
förtärdes. Andra lyckades fånga en sorts vilda får, som
rostades vid den svaga elden af soltorkad hästspillning.
Somliga gästade slutligen hos tartarerna och åto rått hästkött.
Skilnaden mellan grader och stånd försvann. Hvar och en
söijde blott för sig sjelf samt åt och drack afsides, för att
ej blifva ombedd om något. Till hungerns qval sällade sig
en fullkomlig brist på hvila och sömn. Somliga tröttnade
och blefvo efter, samt råkade i fiendens händer; andra dogo
och blefvo i största hast begrafne.
Den 4 Juli påträffades en bonde med en kärra, lastad
med salt, som han skulle föra till Ukrajne; han betalades
hederligt och slapp besväret af en så lång resa. Vid
middagstiden samma dag stötte man ändtligen på floden Ingul,
vid hvilken halt gjordes, ungefär en mil från dess utlopp i
Bug (hvarest nu staden Nikolajew ligger). Elodens vatten var
salt och bittert, så att det blott med möda kunde förtäras
af menniskor och kreatur. Snart fann man dock en god
brunn, så att åtminstone de förra kunde läska sin brännande
törst; men af lifsmedel icke ett spår. Lätteligen kan man
göra sig en föreställning om det utmattade tillstånd, i hvil-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
