Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping för omkring sextio år sedan. Sändebref till Georg Scheutz af Onkel Adam. Med en vy af Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yisst var det helgdag; men bodarna voro dock öppna;
”ty sed bryter lag” och alla stadens gator hvimlade af
ungdom. Blott en eller annan gumma hade följt med som
förkläde åt grannskapets flickor; men ålderdomen var, på det
hela, bannlyst från den högtiden. Klockan tolf var Sjelfva
glanspunkten; ty då öppnades tornluckorna; man såg de
blankskurade klockstyckena af ett par valdthorn och en
väldigt lång trumpet med fransar, och möjligen äfven en skymt
af ett par pukor. Yi känna ju igen dessa? Det var
stads-musiken. Begge Sandbergarne, linneväfvare eljest, Jurlin
och gamle Eos; han, som med sin basfiol en gång tog sig
ett mineralbad i källan vid Östra brunn, hvarom jag
skrif-vit förut. Nu skötte han pukorna.
Folkmassorna böljade omkring kyrkan; man skrattade,
pratade, var qvick och lustig, under det man lade nacken
bakut för att få se den musikaliska anstalten i torngluggen.
Klockan slog tolf. Knappt hade det sista slaget
förklingat förrän en väldig musik lät höra sig der uppe i
höjden, hvaije cadance prydd med en lång hvirfvel på pukorna.
Det var något att höra och se, och sanningen att säga har
jag aldrig under hela min lefnad hört någon musik, som så
innerligt fägnat mig, som tornmusiken i Jönköping.
Men låtom oss gå ut på en af de många bryggorna
som den tiden lågo vid Wettern. Till venster
Westgöta-landet, skogigt på afstånd; löfgrönt och odladt närmare
staden, åt Björnebergsbackarne till. Detta Björneberg af
hvilket man skymtade taket, ägdes sedan af Gustaf Höckert, och
det var der hans son, artisten, hvilken dog alltför tidigt för
konsten och sina vänner — lekte som barn. Wettern, eller
som det passar bäst för oss begge ”Storsjön”, gungade sakta
mot stranden, der man fann de ypperligaste stenar för
smörgåskastning, man kan tänka sig. Platta, väl formade
sand-stensbitar, liksom enkom skapade för skolpojkar att kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
