Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping för omkring sextio år sedan. Sändebref till Georg Scheutz af Onkel Adam. Med en vy af Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot vattenytan för att i allt kortare och kortare skutt ila
utåt sjön och forsvinna.
Der borta rätt i norr låg Wisingsö, ömsom klart,
ömsom dykande ned i lugnsvallet med sina skogstoppar och
sin hvita kyrka. Möjligen sågo vi äfven ett fjerran segel.
Den tiden kunde man, utan att taga reda på flaggan, veta
hvilken nation skeppet tillhörde. Det var en skuta med
bomsegel, som kom från Wadstenaviken lastad med korn
och kärna från det rika Östergötland till det fattiga
Småland — eller med ”Kalksten” från Omberg, hvars hjessa
vi som ett ljusblått moln sågo hägra i det aflägsna fjerran.
Detta var, for sextio år sedan, Jönköpings hela sjöfart; ty
Wettern var då en helt naturlig insjö, utan kanal och utan
segelbar förening med någon annan. Baltzar v. Platen,
mannen med jernviljan, förstörde sedan Wetterns rena
insjönatur och gjorde Jönköping till en verklig stapelstad.
Men det nalkas qvällen, solskenet glindrar redan på
Höggärdets branta sandvägg och Eosenlund skiner hvitt
mellan löfmassorna. Snart går solen ner och då väntar oss
ett annat skådespel.
Det var just en dylik vårdag; men för jemt sextio år
sedan, Christi Himmelfärdsdag år 1808. Solen hade gått
ner, en del af de besökande hade redan strömmat ut mot
landet — det mörknade hastigt; det blef en lugn och
mörk qväll.
På en brygga vid Lillsjö-raden eller i Munksjön, stod
vid sin fars hand en nära fyraårig gosse och tittade ut åt
den mörka vattenytan, som låg mellan honom och
Ljunga-rumslandet. Alla bryggor, gatmynningar och gator voro
fullpackade med nyfikna; ty ryktet hade spridt sig att man
skulle få se en luftballong stiga upp.
Det var en orolig väntan; men der borta på
Ljungarums-landet såg man ett ljus, som rörde sig fram och åter.
Slutligen stannade det; man såg en fladdrande låga och snart
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
