Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping för omkring sextio år sedan. Sändebref till Georg Scheutz af Onkel Adam. Med en vy af Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dade allt lefvande. Det var således klokast att hålla sig
derifrån om man ville lefva.
Det var långt ifrån ej utan fara att gå in i dessa
hvalf, hvars stenar tycktes hänga lösa eller der taket var
öfverstrött med stalaktiter. Men andra hade varit derinne.
Ja, några hade rent af gått bort sig och aldrig kommit ut
igen. Så mycket visste man ändå, att i ett hvalf hängde
ett spett med brödkakor och i ett annat stod en kista med
en höna på locket, kistan full af guld och ädla stenar; men
ej åtkomlig för någon annan än ett söndagsbarn och på
Skärthorsdagsnatt, om söndagsbarnet gick dit fastande och
tigande, hvilka vilkor aldrig under min tid sammanträffade.
Af dylika skatter, som lågo gömda, var Jönköping
den tiden mycket rikt. Der Junebäck vid ”Talavid” går
ut i Wettern, uppspringer den ur ett kärr; men i det
kärret har man under någon ofred sänkt ner en stor, mycket
stor kopparkittel full med rödaste guldet. Om man stöter
ner en stång, så har det händt att kopparkitteln klingat;
men att få upp skatten hade samma vilkor att man skulle
fasta och tiga, något som vanligt folk har svårt att göra.
Du minnes att den tiden en af fästningens portar var
stadéns vestra tullport. Det var ett mäktigt hvalf, hvars
ena vägg pryddes af en kanonkula, halfupphöjdt huggen i
sandsten. Den sades vara till minne af en skotsk öfverste
med namnet Duncham, som stupade på och gaf sitt namn
åt ”Dunke^hallar.
Landsvägen åt vester och söder gick den tiden genom
detta prägtiga stenhvalf.
Det var en skön sommardag ett par år efter den
aftonen jag åskådade ballongen. Klockorna ringde i stadens
torn, de pinglade i vestra kapellets klockstapel. Det låg
någonting tungt öfver den vänliga staden, fastän solen^ken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
