Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönköping för omkring sextio år sedan. Sändebref till Georg Scheutz af Onkel Adam. Med en vy af Jönköping
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och glittrade på den vidsträckta Wetterns yta på de ner
och opp långsamt gungande vågorna.
Äfven nu var gossen vid sin fars sida. Vi satte oss
på ett stycke grön vall, som gick från den hvälfda porten
utåt Wettern. Jag minnes ännu att midt på den iinhuggna
stenmuren strax bredvid hade en rönn fått fotfäste och
sträckte sina rötter från fogning till fogning.
Nedanför oss rörde sig en stor folkmassa, men tyst —
den skyndade ut för att möta någon.
Hvem?
Jag visste det, jag — man mötte kronprinsen Carl
August, hvars lik nu från Q vidinge hed ankom till
Jönköping. Berättelserna om att fursten skulle vara förgifven,
hade redan spridt sig. Det fanns många, som ville att det
så skulle heta.
Tyst, tyst! Der kommer den täckta likvagnen dragen
af åtta svarta hästar och körd af den svartklädda,
florbe-hängda ”lif”kusken.
Jag kände då för första gången allt det bittra af att sörja.
Jag gret öfver den gode prinsen, under det att mitt hjerta
svällde af harm mot Bossi, ty ryktet hade hastigt hunnit
göra sig hördt. Bossi skulle åka i en af de täckta vagnarne,
som åtföljde liktåget. Jag väntade mig nästan att få se en
jernbur i hvilken vilddjuret skulle vara bundet.
Svårt hade jag då att hata någon, ännu svårare har
det blifvit sedan, och jag tror att mitt hat mot den
oskyldige Bossi var det enda, verkliga hat, hvaraf jag i min
tid varit mäktig. Men sedan — huru ofta har jag icke i
mitt sinne ångrat mig och klart insett huru orätt jag och
samtiden hade; men folket är sådant framför alla andra,
möjligen vårt folk, som till hela sin karakter är konungskt.
Carl August var kronprins, det var han, som skulle hjelpa
allt, försona allt, skaffa oss Finland åter, höja vår sjunkna
ära, hämnas våra förluster, och like sjelfsvåldiga barn hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
