Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Carl XII:s vägvisare. Efter en folksägen; af Pehr Thomasson (med illustration)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Kommer icke hjelpen genast,
Innan morgondagen sednast,
Måste allt förutan hopp
Gifva sig åt röfvarhopen,
Som med hemska fröjderopen
Redan fylla luften opp.”
Så ett ilbud nyss förtalde,
Och det var just det, som qvalde
Och som störde kungens frid;
Ty en åtta mil och mera
Hade hären att marschera
Uppå denna korta tid.
Detta var för kämparingen
Rakt omöjligt, medan ingen
Fanns som kände vägens stråt,
Hvilket grämde unga hjelten,
Der han gick på öde fälten
Grubblande alltjemt framåt.
Bäst han så sin vandring ställer
Tnåt skogen, Pompe skäller
Hastigt till och rusar fram.
Kungen ser sig kring och finner
Att en munter stockeld brinner
Kring en murken ekestam.
Ser också en gammal gubbe,
Lutad litet mot en stubbe,
Der han någon syssla har,
Hörer honom hjertligt prisa
I en svensk, andäktig visa,
”Gud, sin vän och himlafar.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
