Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några af svenska flottans minnen. Tecknade af H. af Trolle. I. Johan af Puke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skepp och jag mitt knä. Det var den 3 Juli år nittio. Vi
lågo inkörda i Viborgs-bugten, och Ryssarne höll på att ta
oss allihop och Gustaf med, för si de lågo tjockt som flugor
tvärs före utloppet, förstår pastorn, och der hade vi legat
i flera da’r stilla, för det var ingen vind; men så på
natten till den tredje böljade det dra från östan, och då kom
order från Gustaf och hertig Carl att vara klara och slå
oss ut, ja. Och fram på morgonen fick Dristigheten, som
jag var med på, befallning att gå förut och sopa väg för
de andra skeppen. Och då blef det hett, men Gud var oss
nådig i olyckan. Och så gick Dristigheten på, och Ryssarne
måste slutligen undan och då var middagen inne, när
Dristigheten gick igenom fienden, och då må pastorn tro, det
icke fanns någon ombord, som hade en torr skjorta på
kroppen. Det var bara Puken — Gud välsigne hans själ —
som var kall. Han stod som en stötta och bara
kommendera och friska opp oss. ”Var inte rädda gossar,1’ sa’ han,
*’bara skjut. Lappa på de djeflarne — Gud förlåte mig,
men svor gjorde han — lappa på dem,” sa’ han, ”så de
veta att de ha Svenska pojkar för sig. Dubbelt skarpt,”
sa’ han; ”kom ihåg att kungen kommer efter,” och så
skrattade han — det var en rar karl! och då sköto vi så att
kanonerna brände som eld, och gåfvo glatta lag midt i
synen på fienden, som vi ibland hade bara 20 å 30 alnar
ifrån oss. Och när vi se’n kommit ut och skulle vända för
alt hjelpa de andra skeppen, så kom en kula och tog en
ekbjelke ur skansklädningen, och den klente knäet på mig,
så jag stöp och släppte ammunitionen, som jag skulle bringa
till kanonerna, och då togo de mig och släpade ner mig,
och der låg jag länge, länge, men några da’r efter, så hjelpte
Gud våran gamle Gustaf, så han tog hela Ryska sjömakten i
Svensksund; men då fick inte jag vara med; men Gud
välsigne den Gustaf och min kölherre Puken, ty det var
karlakarlar så det förslog!”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
