Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Liten Carin. En hvardaghistoria af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men tredje årets hälft förgick: bref kom ej, helsning ej!
0, hade ynglingen då glömt sin första kärlek? — Nej!
Omsider gjorde ett paket på Carins undran slut:
En psalmbok blott det innehöll, och den hon sett förut.
En papperslapp fullskrifven låg emellan bladen der;
Kort var dess dystra innehåll och lydde just så här:
”Din fader sändt mig ut på sjön, långt bort från hem och härd,
Men längre gäller resan nu: till trons och hoppets verld.”
”Mitt timglas är snart utan sand. När du min helsning får,
Min hand är kall, mitt hjerta kallt, till stoft jag återgår ”
”Din fader jag förlåtit nu, ty Gud förlåtit mig:
Må i Hans ljusa himmel jag en gång få råka dig!”
”Dock ej farväl! Ditt minne med jag ta?r till fridens land.
Jag tror ej döden lösa kan ett verkligt hjerteband.”
”Det mörknar mer och mer, men ljust det blir på samma gång:
Nu vidgas torpargossens verld — den var tillförne trång.”
”Till böcker stod alltjemt hans håg, de honom följt på sjön:
Månn’ tro han ej studera får, då han gjort aftonbön?”
Nu tystare för hvarje dag den unga Carin blef,
När våren kom, en blodröd ros på hennes kind han skref.
Och sommar’n flydde. Carin gick till sina granar ut
Hvar qväll när skymningen föll på och dagens bråk var slut.
Om hvad i själen föregick hon höjde ej sin röst;
Men tryckte blott mot mossan mjuk sitt alltför varma bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
