Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyttblocket vid Haga, af C. W. Paijkull (med teckning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flyttblocket vid. Haga.
I Lagga socken i Upland finns ett berg, der fordom
Laggagubben bodde. En bonde drog engång förbi på färd
till det höga templet i Upsala, der de gamla gndarne
dyrkades, och der de ännu hvila i sina kummel — Oden, Thor
och Erö. Templet hade dock blifvit en kristen kyrka;
men den breda, snörräta landsvägen, der folket nu hvimlar
till höstmarknaden i det nya Upsala med hästar, kor,
grisar, gäss och feta kacklande höns, utgjordes då ännu
endast af en smal, slingrande stig, som än höjde sig öfver de
skogskrönta — nu nakna — kullarne, än framgick öfver
de blöta myrarna och kärrmarkerna, der på sin höjd några
risqvistar och vindfällen eller smala torfbroar på de
blötaste ställena hindrade folk och hästar att alltför djupt
nedsjunka. Bullret af vagnar och skriket af supigt
marknadsfolk ersattes af hästarnes dofva trampande på den mjuka
stigen, der de rad i rad klöljades fram af bonden, som,
tyst och sluten, red sin väg framåt, grubblande på den nya
läran, oviss huruvida Oden eller hvite Christ ännu var den
mäktigaste guden.
Ur dessa tankar väcktes han af en röst i berget, som
ropade: ”bonde, kom in och ät välling med mig.” Bonden
svarade: ”nej; men när jag far hem, skall jag komma.”
”Det är för sent,” sade jätten, ”ty då är jag borta;
jag-gitter icke längre höra bjellran på berget här bredvid.”
Han menade kyrkklockan, som nyligen var uppsatt på
höjden invid den närbelägna kyrkan. Bonden, i hjertat glad,
att den gamle hedningen nu ville lemna stället och orten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
