Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyttblocket vid Haga, af C. W. Paijkull (med teckning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höga kammaren. Ljuset intränger genom ett par
öppningar, som dock ej äro större, än att de kunna tilltäppas med
smärre stenar och mossa. Laggagubben hade således valt
sig en efter råd och lägenhet god bostad.
På berget invid det såkallade Laggaberget, der gubben
bodde, står ännu klockstapeln. Deromkring, liksom på det
förra, ligga talrika stora block, som folket säger vara
kastade från andra sidan dalgången, der ån från ”Östuna sjö”
rinner fram, af jättar, som ville krossa kyrkklockorna, ehuru
de skyddades af det heliga korset på toppen af klockstapeln.
Sådana stenar finner man för öfrigt på många ställen här
i landet, och flerstädes tillskrifvas de af allmogen samma
ursprung — med tveksamhet förstås, men dock icke så
alldeles utan en viss känsla af: det kan så vara. Stundom
visar man i stenen spåren af jättens fingrar.
Ett dylikt block är det, som närstående teckning
meddelar från Brunnsvikens strand i den berömda Hagaparken
vid Stockholm, ehuru, författaren veterligt, ingen legend
berättas derom. Geologen benämner dessa block flyttblock,
och han vet äfven att berätta besynnerliga saker om dem.
Han vet, att de legat der i många tusen år, långt innan
Laggagubben och hans gelikar drefvos på flykten af de
kristna kyrkklockorna. Han vet, att på den tid, då dessa
block flyttades, voro icke blott ängarna i Lagga och Östuna,
icke blott Upsalaslätten, utan hela Sveriges lågland, ända
till en höjd af 500 till 600 fot i mellersta Sverige och 100 till
150 fot i Skåne, dränkta af vatten. Hafvet stod då upp,
der nu är land; köld och is herrskade då här, och med isen,
isbergen, drifisen *) flyttades dessa block, som nu liksom
förr, komma oss att häpna öfver deras storlek vid tanken
på deras färd. Visst var det äfven då jättar, som forslade
dem, det var den råa naturens krafter, som aldrig hvila,
Amnet behandlas utförligare i förf:s arbete: Istiden i norden,
Sthlm 1867.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
