- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1868 /
112

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flyttblocket vid Haga, af C. W. Paijkull (med teckning)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

niskan; men naturen blomstrar upp i evig ungdom; den ser
menniskan här i lifyet icke åter. Endast mythernas
allegoriska personligheter njuta af denna fördel.

En arabisk skriftställare, Mohamed Kazwini, som lefde
i sjunde århundradet efter Hegira, eller i slutet af fjortonde
århundradet efter yår tideräkning, har författat en skrift,
kallad ”naturens under”, der han låter den eyigt unge Kidhz
berätta följande yackra stycke, som af Eriedrich Riickert
äfven är satt i vers. Det är jordens eviga bildningsgång,
såsom geologien lär oss känna den.

”Jag kom en dag,” sade Kidhz, ”till en gammal och
rikt befolkad stad, jag frågade en af dess invånare, huru
länge den stått. — ”Staden är mycket gammal,” svarade han;
”vi veta icke, huru länge den stått, och våra förfäder visste
i detta fall lika litet som vi.” Eemhundra år derefter kom
jag till samma ställe; jag kunde icke märka det minsta spår
af staden. Jag frågade en bonde, som skördade gräs på
dess plats, huru länge sedan den förstörts. — ”En konstig
fråga,” genmäl te han; ”marken här har aldrig sett
annorlunda ut, än den nu gör.” — ”Har här icke fordom varit
en mäktig stad?” sade jag. — ”Icke så vidt vi veta,”
svarade han, ”och icke heller hafva våra fäder talat om
sådant med oss.” Jag kom tillbaka efter femhundra år; det
var en sjö på samma plats; vid dess stränder stodo några
fiskare; jag frågade dem, huru länge landet varit betäckt
af vattnet. — ”Är det en fråga för en man som ni ?” svarade
de; ”stället har alltid varit sådant, som det nu är.” Ater
kom jag tillbaka efter femhundra år; sjön hade försvunnit;
jag sporde en man, som stod ensam på platsen, huru länge
sedan denna förändring egt rum, och han gaf mig samma
svar, som jag förut fått. Till sist kom jag tillbaka efter
samma tid, och jag fann der en blomstrande stad, mera
befolkad och rikare på vackra byggnader, än den stad,
jag-först sett, och när jag sporde efter dess uppkomst, svarade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1868/0124.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free