Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin mor tala, kunde hon knappast fatta, att hon kunnat
offra en enda tanke derpå.
— Ack, jag vill lefva och dö i vår ljufva enslighet,
och q vittra med trastar och bofinkar och blott sjunga för
skog och klippor, och för dig, du min kära, goda mamma!
— utbrast hon kärleksfullt, sedan hon åter var i det lilla,
fridfulla hemmet, och lutade derunder kärleksfullt det
ljuslockiga hufvudet smekande mot modrens bröst.
— O, du min lilla näktergal! min ljufva skogsblomma!
— sade modren och tryckte Maria med outsäglig kärlek
till sitt hjerta.
Det var vår — och det lilla blomstrande Dalsjö låg
der så strålande i all dess landtliga fägring — rosorna på
Marias kinder skimrade i allt högre rodnad och det
herrliga ögat höjdes strålande mot den azurfärgade himlen, och
hennes fina, plastiskt sköna gestalt dansade fram mellan
skogssjöns gröna stränder, mellan vårbäckens minnesrosor,
in bland de höga furornas djupa gömmor, bland dess vilda
skiftande skogsblommor. Och hon sjöng vårens och
kärlekens sånger och det var som om våren lärt henne kärlekens
djupa betydelse, som om det unga hjertat förnummit en
ljuflig aning om dess trånad, dess glöd, dess underbara
drömmar; ty som nu hade Maria aldrig sjungit, och de höga
bergen återljödo af hennes klara, herrliga toner.
— Sjung icke sä, Maria! — sade modren ofta, ty hon
kände nu en nästan underbar, oförklarlig beklämning vid
dessa sånger, som förr så ljuft smekt hennes öra.
— O, låt mig sjunga mamma! Det är ju ingen som
lyssnar till mina toner, mer än skogen och klipporna! O,
låt mig sjunga för dem! — Och hon sjöng — sjöng vid
sin söm, i sin väfstol — men ljufligast sedan hon slutat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
