- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1868 /
139

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hertig Fredrik och Jägmästardottern. Sannfärdig händelse, upptecknad af förf. till ”Högadals Prostgård’’ (med illustr.)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Så sjöng den arma i klara, rena, yemodsfulla toner,
då hertigen inträdde — och han såg, längst fram i rummet,
den ännu i lifvets vår härjade, tärda och likbleka varelsen

— och han hörde samvetet ropa: Det är du, som är
orsaken härtill!

Maria märkte ingenting, utan fortfor att sjunga och
lekte derunder med den ring, som hertigen i modrens
likrum satt på hennes hand. Men den gamla reste sig
häftigt. Hon hade igenkänt hertigen; men han gaf henne
ett hastigt tecken och hon satte sig åter, och Maria sjöng
visan till slut.

"Och min herde hos mig säg!" ljödo nu de sista
tonerna. %

Hertigen hade, då hon så ofta for honom sjungit denna
visa, bedt henne säga herde i stället för herdinna, som
verkligen står i denna vers, och hon sjöng äfven nu sä,
som han bedt henne!

— I dag sjöng jag vackert, men det lät som en
svanesång ! — utbrast hon, sedan hon slutat. — Ack, ja! fågeln
flyger snart nog ur buren och får sina vingar igen! och
då — då lyser min krona klarare än hans — än Fredriks!

— ty min lyser i himlen!

Hertigen lade sin hand på låset. Han uthärdade icke
längre, och han fruktade att Maria, om hon blickade upp,
skulle igenkänna honom.

Dörren var läst och vid det ljud, som låsets vridning
förorsakade, vände den olyckliga sitt hufvud.

Likasom berörd af en klokhetens flägt, af en kärlekens
solstråle, flydde det matta, nästan själlösa uttrycket från
hennes öga — det hade åter kärlek och lif— kinden hade
rosor, läpparne leende.

— O, min Fredrik! — utropade hon, och i samma
ögonblick kastade hon sig i hertigens armar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1868/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free