Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katta-kungen. En skånsk byhistoria af Sylvia. Med 4 teckningar af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En och annan hemmansdotter skyllade henne nu för
att yara ”kråm” och högfärdig, sade, att hon bar längre
och vidare klädningar, än hvad som anstod henne, och
påstod att hon om söndagarne i hela timqvart kunde stå
framför väggspegeln för att knyta och åter knyta den tunga
Stockholmsschaletten, som hon på ett konstigt sätt lät hänga
på bakre delen af hufvudet.
Men hvad man än sade, så vände sig mången
herreman om efter Bengta på kyrkbacken och såg efter henne,
och minst tio hemmanssöner och en otalig mängd drängar
dessutom voro dödligt förälskade i henne. Utom all denna
manliga beundran hyllades hon också af ortens unga damer.
Ingen stadssömmerska kunde vara skickligare än hon i att
taga efter den sista pariser-modejournalen och att forma
efter ett välväxt fruntimmerslif, eller att dölja
bristfälligheterna hos ett annat. På detta sätt fick Bengta blott
sällan vara i hemmet, utan hemtades från den ena
herregården till den andra.
Detta var ett lif, som hon godt förlikade sig med. Hon
sökte taga efter de finare seder hon såg, och hon fann stort
behag i att om söndagarne lyssna till, hvad handelsmannen
i byn, herr Billberg, hade att säga henne. Det var blott
skada, att han hade rödt hår och så rödsvullna händer.
Hade han det icke haft, så erkände Bengta för sig sjelf,
att hon skulle förälskat sig i honom. .Han var annat till
- vettig karl, än deras granne Nils Mårtensson, som snöt sig
i näfven och stod der så tyst och stirrade på henne med
sina mörka ögon, och som hade sagt till ”pågarna” i byn, att
den skulle vara en tosing, som gifte sig med en prinsessa,
och att just hon, Bengta, vore den prinsessan han menade,
det visste hon också. Nej, som sagt, annat till karl var
herr Billberg. Huru artigt sade han inte:
— Jungfru Bengta är alldeles som en stadstös och
ändå något deröfver.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
