Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Katta-kungen. En skånsk byhistoria af Sylvia. Med 4 teckningar af C. S. Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Mor Karna slog vatten på vitriol, så att det fräste och
rökte ute på svalen och få vågade sig inom den. Billberg
kom icke sjelf för att fråga efter Bengta, men lian hade
dagligen flera gånger bud, för att höra efter huru det var.
Nils Mårtensson fortfor emellertid att vara lika tjenstvillig
mot mor Karna, som vid den tiden väl behöfde en och
annan handräckning och ett godt råd.
I hela byn gick nu det talet, att Bengta var alldeles
förstörd af smittkoppor. Husmamsellen hos prostens sade
Billberg rent ut, att hon beklagade honom och strök dervid
sitt mörka hår ur pannan, som var hvit och slät; Billberg
såg på henne och tyckte nästan sjelf att han var
beklagansvärd, som fått ja-ordet jemt åtta dagar före ett så hemskt
sj ukdom sutbrott.
Men Bengta låg i den lilla kammaren och tanke efter
tanke klarnade i hennes själ, och medvetandet att hon
förlorat sin fägring låg som en tyngd öfver henne.
Hon hade sett sig i den lilla väggspegeln, som hon
tvingat sin mor att bära fram till sig, och hade förefallit
sig sjelf som en fremling. Skulle hon också inte få börja
att lefva likasom ett nytt lif?
Dessa timmar af enslighet, då hon matt och tyst låg
på sitt läger, tänkte hon djupare och allvarligare på
framtiden, än hvad hon någonsin tillförene gjort.
— Jag kan naturligtvis inte nu binda Billberg vid
mig, — sade hon, och det var ej utan hon kände en viss
sinneslättnad.
Då vidrörde mor Karna så varligt hon kunde, att man
nu för tiden sade att hans vägar ofta stodo åt
prostgårds-hållet.
—• För mig må han gerna gå ditåt så mycket han
vill, — sade Bengta, som ändå kände sig förnärmad af hans
beteende. — Jag är, som sagdt, inte den som vill tvinga
honom att i pröfningsdagen hålla det löfte han gaf på glädje-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
