Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig sjelf mångdubblad, hvilket kan förklaras af de många
spegelglasen, med hvilka herr Blanch prydfc lokalen.
”Opris” är ett värdshus af första ordningen, men
der-jemte är det en klubb, artistisk och litterär, kommersiel och
industriel, en salong, der man ej blott äter och dricker samt
hvaije söndagsmiddag förtär en bit salt oxbringa, utan
äfven hvarje dag talar om politik och litteratur, musik och
bildande konst och der man håller på dermed ända till
midnatt. Det är ett kärt herberge. För många är det ett
hem. I främsta rummet är det något äkta, alldeles
oförlikneligt stockholmskt, och det är derföre herr Pettersson
trifs så väl på ”opris”.
Men den stora maskeradaftonen skulle operakällaren
stängas för de vanliga besökande och hållas öppen endast
för maskeradgästerna. De förra ville i början icke tro på
möjligheten af en sådan kränkning af gudomlig och
mensklig lag. Då man slutligen fann saken alltför viss, utropade
herr Pettersson:
— Lefva vi då icke i ett konstitutionelt samhälle?
Och han föreslog att man skulle hålla ett möte för att
uttala en stark opinion. Det blef likväl icke något möte
af. Man hittade på en annan utväg, nemligen att köpa
biljetter till maskeraden för att derigenom komma in på
operakällaren, och det var derföre maskeraden blef så
mycket besökt. Äfven fru Pettersson och fröken Pettersson
ville se huru det såg ut på operakällaren.
Orsaken må för öfrigt hafva varit hvilken som helst:
resultatet blef, att maskeraden var besökt af ett tusen
individer flera, än som funno plats i den stora lokalen, och
likväl roade man sig af hjertans grund. Herr Pettersson
satt i tre timmar i hyrvagn, innan han kom fram till stora
ingången, och derefter frös han i två timmar, innan han
blef af med sin öfverrock uti snöyran i stora vestibulen;
men han tröstade sig dermed, att damerna, som stampade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
