Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med sina små fotter rundtomkring honom, fröso alldeles icke
mindre.
Herr Pettersson fick icke tillfälle att dansa, men det
fick ingen annan heller, och han hade ju dansat på
nyårsbalen, på börsen, icke så långt ifrån den kungliga familjen.
Herr Pettersson hade nöjet att hela aftonen höra franska
talas rundtomkring sig, och det yar mycket roligt. Sjelf
yände han sig, så godt utrymmet medgaf, till höger och
venster och sade bon soir monsieur, madame ... Oui, non!
... Non, non, oui, oui, oui!
— Det är alltid roligt, när man får tillfälle att föra
en bildad konversation, — sade herr Pettersson, —
isynnerhet om det kan ske på det egentliga
konversationssprå-ket. Det låter så fint och diplomatiskt.
Herr Pettersson tyckte sig vara inne på Sjelfva
”carri-éren”, d. v. s. vara en lyckad medlem af diplomatiska
korpsen. Hade icke en liten förtjusande mask frågat honom
om han ej vore peruanske ministern! Han drömde redan
om ett slott på Chincas-öarne. Ja, det var ganska roligt
på maskeraden.
Men nu skulle väl de egentliga intrigerna börja? Med
den sorglösa tillförsigt, som alltid gör honom så älskvärd,
ställde sig herr Pettersson midtuti balsalongen och väntade
att någon grefvinna, en utländsk furstinna måhända, man
kunde ju icke så noga veta, skulle inleda en liten intrig
med honom. Hvarfore skulle han ej blifva hjelte i ett
ro-manäfventyr ? Tillfället var ju det mest gynnande. Se,
hvilket hvimmel af intressanta masker! Det krälade som i en
myrstack och var lika familiert, som i en sådan. Alla
ma-skeradgästerna tycktes tillhöra den stora familjen Pettersson.
Men vår herr Pettersson blef illa trampad, dragen,
knuffad och dock höll han tappert stånd med samma
oföränderliga småleende under den qvarterslånga lösnäsan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
