- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1868 /
191

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vara en person, som bär dem med smak och värdighet, och
det är en ståtlig syn på rikssalen.

Herr Pettersson gick mycket tidigt till slottet och
passerade under vägen förbi Storkyrkan, der riksdagspredikan
skulle hållas. I Trångsund gingo biljettmånglare och bjödo
ut inträdeskort till kyrkan.

___Hvad tar ni för biljetten? — sporde herr Pettersson.

— Bara 25 öre, herrn lilla!

— Det är för dyrt, — invände herr Pettersson; —
det är ju ingen ståt numera i kyrkan.

Han skyndade till södra slottshvalfvet samt stod der
helt tålmodigt ett par timmar i den bistra januarikölden.
Ändtligen öppnades rikssalen, och herr Pettersson tog plats
i denna statens iskällare. Dagen derpå angreps han af en
elakartad influenza, som höll honom i overksamhet ett par
veckor. Men hvad han såg på rikssalen var väl värdt en
influenza. Han såg kunglig majestät och kronan, praktfulla
furstemantlar, Carl-den-tolftes-drabanter och pager samt till
och med härolder.

Härolder hade herr Pettersson sett redan på yägen till
rikssalen. Han hade till och med varit i tillfälle att hjelpa
en, som satt fast i en snödrifva i hörnet af
Storkyrkobrin-ken, och herr Pettersson kände medlidande med den arme
unge mannen.

— Tänk er en ung hygglig karl, som i hvardagslag
ser rigtigt fin ut, — yttrade herr Pettersson sedermera till
ett par vänner, — en gentil kunglig sekter tager på sig
en gammal brandvaktshatt, som är alldeles för stor och
stupar ned öfver näsan, sätter på sig en maläten kåpa, som
liknar en aposterioriskt otillräcklig stortröja, samt snor en
gammal tyllkrage omkring halsen och så utspökad går han
och visar sig för folket! Händer det då att han tappar
sina gummigaloscher och sjelf fastnar i en snödrifva, när

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:16:10 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1868/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free