Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dygden belönar sig sjelf och blifVer ytterligare belönad
— herr Pettersson träffade ett par bekanta, lefnadsglada
själar, hvilka bjödo honom på ett halft dussin buteljer
champagne, hvarefter han sjelf kompletterade dussinet. Klockan
sex f. m. for herr Pettersson hem igen.
— Det var en förb-dt rolig maskerad! — utropade
herr Pettersson qvällen derpå, när han kom in på
operakällaren.
H.
Herr Pettersson är mycket liberal, nästan radikal och
talar ofta om olägenheterna af konungadömet. Näst de
kommunala utskylderna skulle han vilja afskaffa första
huf-vudtiteln, men han ville gerna betala hundra riksdaler och
bjuda på en fin middag på Hasselbacken, om han kunde få
dansa på en hofbal vis å vis med prins August. Detta är,
som så många andra egenheter hos herr Pettersson, icke
annat än ett vackert drag. Han hatar institutionerna, men
älskar individerna.
Men mer än en gång har han förklarat, att ”royautens
imposanta emblemer” äro honom en styggelse. När
representationsreformen gick igenom, yttrade han sin
tillfredsställelse öfver att ändtligen slippa ”kåpor och spiror”. Han
trodde då dessa vara för alltid afskaffade.
Ett par dagar efter den stora operamaskeradens
afslu-tande öppnades riksdagen. Då tog patriotismen ut sin rätt,
och herr Pettersson hade skaffat sig biljett till rikssalen,
synnerligen för att få se konungen i krona och mantel; ty,
sade han, de der emblemerna äro visserligen utan stor
betydelse, men, säga hvad man vill, så kan en kung likväl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
