Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deltog i tretio ungkarlsmiddagar med och utan damer,
försummade aldrig någon supé, äfven utan bal, gick någon
gång på en liten fruntimmers-thebjudning, många gångerpå
glada ”sexor”, tjenstgjorde flitigt i ”Tratten” och tog flera
nya grader i ”Par Bricol” samt lyckades vinna ”åttan” i
frimurareorden, på samma gång som Sveaorden,
Neptuni-orden, Timmermansorden och Sjelfva Linnaea Borealis icke
längre kunde ega några mysterier för honom. Han umgicks
med planen att väcka ”Vänskapsbröderna” till nytt lif samt
att stifta en kommendörsgrad med stora bandet för ”Ljusets
englar”, en slags ny Seraflmerorden.
Under alla dessa trägna sysselsättningar hade herr
Pettersson alltid så mycket tid öfver att han kunde ”titta in”
på operakällaren hvarje afton, sedan han förut på
eftermiddagen druckit kaffe med en ”munk” på ”Kung Carl”,
Stockholms egentliga café. Någon gång besökte herr Pettersson
”Tre Remmare” och kröp då alltid in i ”skrubben N:o 4”,
der han tyckte sig bli lika genialisk som Bellman, hvilken
för åtta decennier sedan satt i samma skrubb. Herr
Pettersson bär ännu vördnad för den nationelle skalden, men
han. sjunger honom mycket sällan nuförtiden. ”Glimtarna"
få också hvila så länge.
Herr Pettersson hade äfven tid att besöka teatrarna.
Under ett par veckor hade han afhållit sig från parkett å
kungliga stora teatern, ty direktionen hade satt upp priset
ända till 3 riksdaler, och det är for mycket, menade herr
Pettersson, för att få höra gamla operor och se sorgespel,
som göra honom melankolisk. Då gick herr Pettersson
heldre upp till Mosebacke och uppmuntrade Södra Teatern.
Han såg ”Andersson, Pettersson och Lundström” några och
femtio gånger, men tröttnade slutligen vid denna kroniska
fyllerigalenskap och återvände till sin gamla inklination,
den ”Sköna Helena”, vid hvilken han aldrig ledsnar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
