Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— De dumma tidningarna tala ondt om min Sköna
Helena och vilja stifta misshällighet emellan mig och henne,
men det skall icke lyckas dem, — sade herr Pettersson
hvarje gång han köpte sig en biljett till kungliga dramatiska
teatern. — Hvem fan bryr sig om hvad tidningarna prata!
— Pressen är en makt, — yttrade herr Pettersson en
annan gång. — Hvarföre agitera tidningarna icke emot
stora teaterns höga priser?
Slutligen tröttnade herr Pettersson vid att längre göra
strike mot stora teatern och infann sig der åter en och
annan afton, när den ”Sköna Helena’’ hvilade sig. Herr
Elmlund höll honom vaken ett par aftnar uti ”Coriolanus”,
och herr Pettersson satt då på fjerde radens sida och svor
på att Shakspeare var ett snille. När ”Hertig Magnus och
Sjöjungfrun” sjöngo som vackrast, satt herr Pettersson på
parkett eller på första raden och slumrade ljufligt och sött.
”Biddar Blåskägg” gjorde sig till svensk och uppträdde
på kungliga dramatiska teatern. Herr Pettersson
bekymrade sig icke om ”riddaren”, hvilken var ett dumt stycke.
Teaterdirektionen började se betänksam ut och funderade
om den verkligen skulle hafva tagit fel på herr Petterssons
smak. Skulle ”riddaren” icke blifva lika väl emottagen,
som hans syster Helena ? Hade kostnaderna verkligen gjorts
forgäfves? ”Jag har förlorat min tid och min olja,” utbrast
teaterdirektionen, när den genom titthålet på ridån såg huru
klen recetten skulle blifva. Då kom en kritiker och hjelpte
direktionen. Kritikern berömde icke stycket, visst icke;
han förklarade tvärtom, att det var det ohyggligaste, det
mest fa sa väckande, som någonsin sudlat en teaters tiljor,
och han nedkallade himlens vrede öfver direktionen.
— Är det så förskräckligt, då måste jag väl se
stycket, — sade herr Pettersson och gick under en vecka hvaije
afton till ”Biddar Blåskäggs” murkna borg för att rigtigt
kunna Öfvertyga sig om att denna icke var blott ett miss-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
