Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nan, småler och går till en annan tafla. Det är ett stycke,
hvars mästares anseende ännn icke blifvit rigtigt stadgadt.
— Hm! — utbrister herr Pettersson och går taflan
in på lifvet. — Det är talang, onekligen talang! Men
artisten är icke hemmastadd i perspektivet, och färgerna, hm,
hm! Det är något kallt, ja, det vill säga att nog är
hållningen varm, men tonen, tonen, det är den som fattas.
Artisten behöfver komma ut. Det är också mycket bra för
utkomstens skull, ha, ha, ha!
Man må för öfrigt icke tro att herr Pettersson ej
besitter en verklig känsla för det sköna. Den är honom
medfödd och sedermera ytterligare förkofrad. Han har till och
med sjelf idkat konsten. I sin ungdom tog han lektioner i
landskapsmålning för herr Billing och har sedermera många
gånger varit i professor Stäcks atelier. Han har äfven sett
professor Edvard Bergh måla, ty han känner professor
Bergh mycket väl, säger han. Landskapsetyder har han
målat efter naturen i sällskap med artisten Eahlgren. Det
är om herr Pettersson det berättas, att han en gång
exponerat en tafla, som han sjelf målat och äfven utbjudit till
salu, samt att han, då ingen köpare infann sig, förklarade:
"det gör mig detsamma om jag får sälja min tafla eller
icke; jag behåller den helst sjelf, för si jag tycker om vackra
taflor.”
Sjelf således en af de sköna konsternas idkare, umgås
herr Pettersson gerna med äfven lyriska och dramatiska
artister och man har flera gånger sett honom försöka
omfamna herr Uddman. Det var således tydligt, att herr
Pettersson skulle dansa på den stora artistbalen, der han
lade sitt förtjusta hjerta för alla de älskvärda aktrisernas
små fotter. Balen var lysande, artisterna voro dels vackra,
dels spirituella, dels både vackra och spirituella, musiken
öfver allt beröm, förfriskningarna utmärkta. Herr
Pettersson förklarade sig nöjd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
