Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvad herr Pettersson qiorde år 1867. Stockholmskrönika af C. L.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lyckadt skämt, en dumhet som så många andra, kanske
litet värre, utan det vedervärdigaste attentat mot herr
Petterssons egen dygd. Det dröjde dock icke länge förrän herr
Pettersson somnade ifrån den tråkiga riddaren, hvars
bekantskap han sannolikt aldrig bekymrat sig om att göra,
såvida han ej blifvit direkt uppmanad dertill. Men, som
sagdt är, vid den ”Sköna Helena” ledsnar herr Pettersson
aldrig.
Mot slutet af ”saisonen” dansade herr Pettersson på
den stora artistbalen på kungliga teatern. Herr Pettersson
är nemligen konstnär och konstbeskyddare samt god vän
och bror med de flesta artisterna. Han har mycket
umgåtts med målare och försummar ej gerna någon exposition
i konstföreningen, der han då stannar framför en tafla,
helst en som har en redan berömd artist till upphofsman.
Han vrider sig i alla möjliga rigtningar, höjer sig på tå,
böjer knäna och lutar sig än framåt, än tillbaka, plirar
med ögonen, gör sig ett synrör af den sammanböjda
handen, tiger en god stund och försjunker i salig konstnjutning,
hvarefter han med ett förklarad t leende utbrister:
”cha-a-a-ar-mant!” Derpå stannar han åter helt hastigt; hans ansigte
antar åter uttryck af djupt begrundande, han går ända in
på målningen, sträcker näsan långt bort i lointain’en och
skrapar med högra pekfingret i förgrunden, hvarefter han
plötsligt ryggar tillbaka, obekymrad om huru många
ömtåliga fotter han betrampar, lägger hufvudet först på högra
skuldran och sedan på den venstra och mumlar tillräckligt
högt för att höras af alla de närvarande: ”känsla . .. varm
kolorit.. . god belysning . .. teckningen korrekt... en satans
präktig clairobscur . . . hm, hm . . . litet mästerstycke . .
mästerstycke!”
Derefter vaknar han upp ur sin saliga dröm, ser helt
förvånad på de omkringstående, far med handen öfver pan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
