Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 1. Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hägringen hade blifvit verklighet, och i de fantastiska
luftskeppen hade flickans sjövana öga upptäckt en
vikinga-flotta, om hvars afsigter hon ej ansåg sig böra hysa de
bästa tankar. Seglens gränslinier framstodo tydligt, och de
högresta härskeppens väldiga massor syntes, der de summo
bland de mindre snäckorna, såsom stora svanor bland kullar
af ungar. Innan kort glänste i solen de förgylda
drakhuf-vudena, hvilkas rödmålade tungor tycktes blodtörstigt hväsa
mot land. Af den omständigheten, att drakhufvudena voro
uppsatta när flottan närmade sig land, slöt flickan, att
vi-kingame voro fiendtliga, ty landets lag förbjöd hvar och
en att uppsätta dessa skepnader inomskärs, på det ej
traktens råandar och vättar skulle skrämmas och förtörnas. Som
brisen hade kastat om till sydlig, sökte hon under
kryssningen att hålla så högt upp i vinden som möjligt,
hvar-igenom båten fick stark lutning, och hon sjelf tycktes
liksom flytande på vattnet.
Det var också hög tid att fly, ty från ett af de
förnämsta härskeppen syntes en storbåt eller barkass medtolf
par åror lägga ut och styra kurs rätt på den lilla jullen.
Brisen aftog, och roddens hastighet blef större än
seglingens. Storbåten närmade sig allt mer.
Tydligt såg flickan, att vid storbåtens roder stod
upprätt en högväxt ung man, klädd i röd kappa, hvilken jemte
den dyrbara glänsande rustningen tillkännagaf en person
af hög börd. Ljudet af de taktmessiga årslagen böljade
att urskiljas, och de skäggiga slupgastarnas drägter,
synnerligast deras kring lifvet och axlarna bundna plaider
utvisade att de voro skottar. Afståndet emellan jullen och
storbåten minskades. Flickan vågade ej mer se sig tillbaka.
Yinden bedarrade alltmer. Flickan släckte på skotet
för att få seglet fullt. Det hjelpte ej, seglet hängde slappt
ned. Utan att släppa rodret, upptog hon med högra
handen en liten bytta, hvilken hon fyllde med vatten, hvarmed
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
