Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 1. Jagten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon öfverstänkte seglet. Bakom henne ljödo årslagen
hårdare, och hon hörde vågorna klappa mot storbåtens köl.
Det slappa seglet förtätades och fylldes med vind.
Jullen sköt hastigare fart. De förföljande årslagen blefvo
mattare. Afjståndet ökades och ljudet af vågornas slag mot
storbåtens köl bortdog. Den oroliga flickan vågade nu först
se tillbaka till sina förföljare. Hon märkte huru en mast
upprestes och ett råsegel med två akterbrassar tillsattes.
Vinden tilltog. Vågorna gingo höga och skummet
stänkte öfver båtkanten. Skoten spändes hårdt och vattnet
forsade kring rodret. Inga årslag hördes mer, och
stranden var så nära, att föremålen urskiljdes.
Vinden tilltog alltmer, ju mer skymningen utbredde
sina skuggor. Jullen dök ned emellan de djupa böljorna
och försvann, för att blott ett ögonblick kastas upp på den
höga kammen af hvar tredje våg. Den drefs som ett flytande
rö, och rodret hade ingen makt öfver stormen. Allt längre
dröjde den emellan vågspetsama och alltmer stänkte
vattnet in. Rodret blef vanmäktigt i flickans fina hand och
jullen dref utåt hafvet. För ett ögonblick dök båten upp
från spetsen af en hög, skummande våg. Flickan såg sig
om: storbåten var helt nära, och röster hördes tala ett
främmande språk. Det var samma språk hon från sin
barndom hört i Ossians sånger, der hennes hemland af skalden
från Morvens kuster besjungits under namnet Locklin.
Skott-ska vikingar hade förr härjat Wikens kuster, och hon hade
nu att välja emellan döden i vågorna och träldom i
vi-kingaland.
Solen hade sänkt sig, och det stormbådande röda
molnet hade sjunkit i hafvet. Vågorna hade tröttnat under
sin våldsamma lek, och när flickan nästa gång kom upp
på en vågkam, kände hon, att jullen lydde rodret. Hon
drog till skotet och såg sig derefter tillbaka. Storbåten var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
