Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 4. Sköldmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sjelfva vägen, hvilken var lemnad öppen för den, som skulle
våga försöket att tåga fram. Deri låg en öfverlägsenhetens
hånande utmaning, hvilken ej undgick att göra intryck på
de stolta skottarna och afgöra beslutet att storma vallen i
stället för att återtåga. Den ridderlige Walbrets
stridslystnad ökades, när han på passets norra sida, der
vallslungor uppställdes, såg en sköldmö i blå kjortel till häst flyga
emellan lederna och ordna försvaret. Under den förgyllda
hjelmen med hvita fjädrar fladdrade det gula hår, som han
sett en gång förr, och som han så geraa ville se på nära
håll. En brynja af små blanka stålringar slöt sig omkring
det smärta lifvet för att efter en behaglig rundning sluta
vid den med en guldring försvarade och prydda halsen.
Armborstet och pilarna voro utbytta mot en liten rund
sköld af ek med blanka stålbeslag och buckla samt en kort
lans. De små föttema voro försvarade af öfver de höga
vristema lagda stålplåtar och slutade med sporrar utan
kringla. På afstånd blänkte det bälte af rödt kläde med
silfverplåtar och spännbucklor, som var sköldmöns
förnämsta prydnad och visade, att hon var medveten om den
skönhet hennes smärta lif visade.
Yalbret såg det härligaste bytet af hela vikingatåget
och beslöt att taga det. Alla befalldes att skona sköldmön;
hon skulle tagas lefvande och oskadd emellan sköldar, och
icke ens hästen skulle få skadas.
Kungslurama skallade och den öfriga musiken instämde.
Hela hären gick framåt, och Walbrets svinfylke bröt in i
passet. En skur af pilar föll mot de stora, blanka
sköldarna, men återstudsade såsom hagel mot ett plåttak.
Stenar, kastade ur vallslungoma, krossade mången sköld och
bragte mången kämpe att ofrivilligt böja knä för den sköna
sköldmön, men ingen föll dock, utan alla bröto
oemotståndligt fram samt vände midt i passet till venster för att
storma norra sluttningen. Derefter kom Kuses svinfylking
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
