Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 4. Sköldmön
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och vände i passet åt höger för att storma södra
sluttningen.
Liksom en tveklufven drake delade sig alltså hären
och gick i rak motvind upp mot båda sluttningarna. Men
vågor af sten slogo mot stålklädda kölar, ty nedramlande
klippblock och rullstenar mötte de stormande kämpamg..
Skurar af kastspjut besvärade utsigten och mången kämpe,
värd en bättre död, nedrullade utför de branta sidorna, för
att på denna bakväg komma in i Walhalla. Mansspillan
blef stor och motståndet allt svårare. Förgäfves stormade
Walbret främst, sjelf bärande den tagna hafsömen såsom
fana. Hans oemotståndliga hirdmän, vana att strida mot
menniskor och ej mot stenstormar, sveko nu märket och
drogo sig nedåt, för att upptagas i de efterkommande
spjut-dragamas leder. Walbret ser sig ensam och finner med
harmen i hjertat, att Tanumsskyttama genomborra hans
öm med pilar men skona honom sjelf. Långsamt drager
han sig tillbaka och upptages af sina hofmän, under det
han från motsatta sidan hör Kuses kungslur blåsa till
återtåg.
Företaget var alldeles förfeladt, och återtåget blef
allmänt. Med ett djupare intågande i landet vore föga att
vinna, men allt kunde förloras, hvarföre kortaste återvägen
togs till flottan. Konung Walbret var dock ej den man,
som lätt släppte sitt sköna mål ur sigte. Ännu mera
eggad af den fagra sköldmöns motstånd, och harmsen öfver
det nederlag en qvinna tillfogat honom, under det hon
liksom hånande skonat hans lif, beslöt han att med kärnan
af sin hird försöka kringgå passets norra sluttning och taga
Bullingama i ryggen. Dold bakom en skog i én dalgång
inväntade han aftonen och bröt så fram norrifrån. Liksom
om lyckan skulle ha kastat sig handlöst i famnen på
honom, fogade det sig så, att den otåliga sköldmön, kanske
af längtan att ännu en gång återse sin pil, hade lemnat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
