Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 5. Inre och yttre strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dem den ridande sköldmön, omgifven af de yppersta
kämparna, sjelfva kärntruppen af Walbrets hirdmän. Alla voro
till häst, och tåget skulle för en nutida betraktare på
af-stånd tagits för en flock af feodalriddare med en ur något
kloster röfvad nunna, om ej den ståtliga sköldmöns vackra
bild hänvisat till en kraftfullare tid, då hvarje bonde var
riddare och hvarje q vinna fri och sjelfständig.
Allt i naturen var tyst, och endast hästhofvamas
takt-mässiga slag mot den frusna marken ljödo såsom ett söfvande
sorl till Halgärdas betraktelser. För sent ångrade hon sin
nyvaknade kärleks lättsinniga hugskott, att frivilligt, under sken
af strid och nederlag,. ha kastat sig i den vackra
främling-konungens armar. Trots hans höfviska uppförande, var hon
ju hans fångna trälinna och ej hans med brudköp tagna
hustru. Hon var dock en dotter af Alfiska konungahuset
och arfvinge till ett rike, som hon nu nästan förrådt. Detta
rike, hennes arf, hennes fosterbygd, var nu förhäxad t, och
hon sjelf fånge under en eröfrare, om hvilken hon ej ens
med full visshet kände att han älskade henne.
Nattens tystnad afbröts af ett aflägset, doft hundskall.
“Det är Wige,“ tänkte Halgärda, och för hennes inbillning
framstod den ståtliga bilden af Thorsten Härdabred, som en
gång förut kommit att rädda henne. Med förändrad håg
tänkte hon nu på trälens son, och märkte med oro, att den
tappre Walbret påskyndade ridten, så att den liknade flykt.
Hennes fåfänga sade henne dock, att han, som trotsat allt
för att vinna henne, nu flydde blott för att rädda sin
dyrbara fångst. När den skarpa ridten närmade flocken till
ha&stranden, och hundskallet allt mer dog bort, blickade
Halgärda med välbehag på den eldiga konungen, hvilken i
sin lysande rustning tumlade om på stridshästen, och bilden
af trälens son var fördunklad. Framför henne syntes snart
månens strålar spegla sig i det ännu fria böljande hafvet, och
Svea, 1869. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
