Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 5. Inre och yttre strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svear och skottar låta konung Walbret och mig med envig
afgöra saken på det prinsessan må tillhöra den af oss som
segrar. Må ni svear lofva konung Walbret fritt aftåg med
prinsessan, om jag stupar? Må ni också lofva mig henne,
om konung Walbret faller ? “
Skottarna slogo högt på sköldarna åt detta
storsinnade anbud, men voro tysta, då konung Walbret trädde
fram några steg och öfver sitt hufvud lät bära en röd
sköld, hvilket var en stridssköld. “Ej,“ sade han, “må
skottar emottaga nådegafvor af fiender. Du är en hugstor
man, Thorbjöm Härdabred, fastän du ej är högboren. Gema
må vi strida på lif och död i envig, men huru striden oss
emellan än må sluta, så ha ännu aldrig skottar räknat sina
fienders tal och ännu aldrig ha de låtit skrämma sig till
att återlemna hvad de tagit. Må vi, Thorbjöm, först strida
i envig, men må sedan vapenlyckan afgöra emellan vårt
folk.“
Svearna slogo på sköldarna och skottarna slöto sig
iätt tillsammans med mörka blickar, då under Thorbjöras
fredssköld framträdde en gammal gubbe i hvitt skägg med
dyrbar rustning och högburen hållning. Det var den gamle
drotten af Alfiska huset, Halgärdas fader, hvilken nu med
ögonen fastade på sin dotter yttrade:
“Här har nog blod flutit och mer bör ej rinna blott
för en qvinnas skull. Må envige afgöra saken, och må
skottarna sedan fritt aftåga. Det må sedan stå oss fritt
att göra strandhugg på deras kuster. De få svårt nog
ändå att reda sig fram till sina skepp, ty mina fränder,
drottaraa från Hudt och Wetteland, ha redan afskuritdem
återtåget, och må det stå dem fritt att utöfva
vedergallnings-rätt. Låt Thorbjöm taga prinsessan om han kan, hvarom
icke, må hon fara.“
Ömsesidigt bifallssorl helsade den gamle drottens ord,
och Halgärda, som med sänkta ögon under blygsel hört sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
