Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skottarna i Tanum. Skildring från sagotiden af Bias. Med 4 illustrationer - 5. Inre och yttre strid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dyrbara rustningar öfverträffade skottarnas, men bildade
skarp motsats till anföraren i sin enkla hvardagsdrägt, utan
något skyddsvapen och med blott den kära stridsyxan till
huggyapen. Halgärda kunde ej undgå att besinna hyilka
öfverlägsna själsegenskaper måste erfordras, för att i dessa
bördsrättigheternas tid ställa trälens son till befälhafvare
öfver storbönder, som yoro konungar för sig och räknade
ättelägg från Oden. Bland höfdingama igenkände hon sin
åldrige fader, hyilken, ehuru drott och af den höga Alfiska
ätten, likväl ställt sig under Thorbjöms sjelftagna och af
ingen bestridda befal. Hon fann, att inför båda härarna
fördunklades sjelfva konung Walbret af den i sin råa
enkelhet framstående Thorbjörn. Med bäfvan och under de mest
stridiga känslor såg hon, att alla lyssnade väntande till
ljudet af den lur, som skulle gifva tecken till stridens början,
då helt oförmodadt allas ögon riktades på Thorbjöm. Hon
såg ditåt och märkte, att en kämpe öfver hans hufvudhöll
en på stång uppträdd hvit sköld, hvilken i månskenet och
med den mörka skogen till bakgrund skulle i och för sig
ha fästat allas blickar, äfven om de ej vetat, att det var
en fridssköld. Ej ett ljud hördes från någondera härarna,
ty alla väntade att Thorbjöm skulle tala. Med hög röst
böljade han sitt tal på norräna tunga, som äfven förstods
af ett flertal bland skottarna, och hvaraf ej ett ord undgick
Halgärda, trots det stora afståndet.
“Konung Wallret, du och dina män äro nu hemfallna
åt våra händer såsom fridlösa vikingar, som häijat vårt
land, och vi kunna döda er och låta ulfvar och korpar
tära edra obegrafna kroppar, men storsinthet ha vi ärft af
våra fader. Må det vara nog med strid! Yill du
öfver-lemna åt oss prinsessan Halgärda, som du röfvat, så må
du fritt aftåga till dina skepp med alla dina män. Yill
du behålla henne eftersom du med vapen tagit henne och
hon är din egendom, så må du försvara henne. Yiljen J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
