Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mod hade Ascheberg och hans ryttare mottagit fienden.
De hade fäktat som förtviflade, men de hade dock måst vika.
Se der orsaken till den förbittring, som hvilade öfver
de skäggige krigarnes anleten, när de inom Sönderborgs
murar afsadlade sina hästar och ledde dem i stallanle. Der
utvecklades mycken rörlighet, intet var att anmärka mot
krigarnes sätt att sköta sina hästar med deras munderingar
och sina vapen; allt gick sin gilla’gång, men man såg, att
allt skedde med en viss häftighet, det var en kraft som
knöt sig för att våga det yttersta, för att dö, om man ej
,kunde slå sig igenom. De många segramas minne lemnade
intet val. Der fanns ingen inom Sönderborgs slott, som i
denna stund tänkte på att gifva sig.
Yid stora slottstrappan befann sig en ung krigare.
Han stod med armarna i kors och hufvudet var nedsjunket
mot bröstet. Ansigtet var blekt, och hans öga var fästadt
på lorggårdens stenläggning, som om han der sökt finna
lösningen af den gåta, hvarpå hans hjema grubblade. Han
hade stått der en god stund, utan att någon lagt
synnerligt märke till honom, måhända derför att den dysterhet,
som hans uppsyn och hela ställning antydde, harmonierade
med den allmänna sinnesstämningen och derför föll sig helt
naturlig. En hade dock närmare fäst sig vid ynglingens
uppförande. Det var en gammal gråhårig buss med ett
utseende, som kunde skrämma den modigaste på flykten.
Så vanstäldt var hans ansigte af ärr och krutstänk.
Denne nalkades långsamt den unge drömmaren, när
borggården böljade blifva tom och ynglingen sålunda mera
än förut kunde blifva utsatt för onödig nyfikenhet.
“Hvi står du der, Johan, “ sade han och lade sin breda
hand på den tilltalades skuldra, uoch hänger näbb, som om
vingsenan vore skjuten tvärt af.“
Den tilltalade for hastigt upp vid dessa ord och spände
ett par stora mörkblå ögon i den gamle.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
