Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sedan han stred vid vår nådige herres och konungs sida,
sednast vid Warschau för tvenne år sedan. Helsa honom
emellertid, och säg, att jag vill gifva besked i morgon! “
Med dessa ord afskedades underhandlaren, och
öfver-läggningen fortsattes. Öfverste Kundsdorf tog då till ordet.
Han hade setat tyst hela tiden med ett uttryck i sitt
an-sigte, som han velat säga, att han i afseende på det
ifrågavarande ämnet hade sina tankar för sig. Blott när de
båda officerame sprungo upp från bordet vid den fiendtHge
underhandlarens framförande af anbudet om dagtingan, hade
detta uttryck fått en anstrykning af ovilja, som visade
tydligt nog, hvar han ansåg räddningens medel ligga
för-borgadt.
“Jag tillåter mig fästa eder uppmärksamhet, öfverste
Ascheberg," sade han sedan tystnaden åter inträdt i salen
och alla intagit sina platser, “fästa eder uppmärksamhet
derpå, att viljen J manskapets räddning, så borden J icke
så handlöst visat kurfurstens anbud ifrån eder. Det är ej
nog med bristen på mat och foder, vi hafva icke heller
ved på slottet. Mina dragoner kunna slåss och uthärda
hunger och törst så bra som något regemente i hans
majestäts konungens af Sverige här, men att frysa till is och
sedan kastas i munnen på en fiende, som i närvarande
stund ej står att öfvervinna, det är mer än man kan
begära. “
Öfverste Ascheberg sköt med en viss häftighet sin.
stol tillbaka från bordet och såg med oförstäld förvåning
på den talande, hvars rykte för tapperhet dock var utan
fläck. Äfven de öfrige kring bordet kastade blickar fulla
af häpnad, man kunde nästan säga harm, på den tyske
dragonöfversten.
“Jag har aldrig tänkt dagtinga,“ sade slutligen
öfverste Ascheberg, “och det är mitt hopp, att jag icke heller
denna gång skall behöfva det. Jag är ej blind för de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
