Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han betraktade den herrliga, starka skepnaden, som väl
kunde mäta sig med hans egen i längd och lemmarnas
proportioner, ehuru ryttarens hy var ljusare och hans läpp
endast lätt skuggades af blifvande khäfvelborrar. Det blef
för öfversten rätt klart, huru en ung flickas hjerta kunde
sättas i brand af denne yngling, men han ryggade dock
tillbaka for att fullborda den påbegynta meningen,
hvar-igenom han skulle kommit att inblanda sig i ett ärende,
hvartill hän iöke var berättigad, huru kär han än höll
den förhoppningsfulle ynglingen. v
Johan, som å sin sida ogema ville tala, i detta ämne
mer, än som nätt och jemt behöfdes, böljade rycka fram
med hvad som i anledning deraf tryckte hans sinne och i
hans själ framgått såsom uppvägande det begångna felet
att ej hafva gjort sin pligt i striden.
“Den polska fröken har räddat mitt lif,“ yttrade han,
“när jag var öfvergifven af alla, och jag har ej sett henne,
sedan vi drogo från slottet, förr än nu i dag.... Men det
var dock en brist hos mig, och derför öfverste.....Jag
vill rädda er och ert folk ur denna håla, eller ock sätta
lifvet till. Hafvet hvimlar af fiendtliga skepp, men jag
skall ändå, om det är Guds vilja, taga mig fram till den
svenska flottan, som väl måtte finnas under den skånska
vallen, och med henne kommer jag tillbaka, och då. .. .“
Det blixtrade till i öfverstens öga och han lade sin
hand på den behjertade ynglingens skuldra.
“Och det vågstycket vill du åtaga dig?“ sporde han,
och han ville synbarligen hafva tillagt mera, om icke
allvaret ur den tilltalades öga afvisat hvaije vidare yttrande
af tvifvel, såsom något förolämpande.
“Frågan ar,“ genmäite Johan, “om ni antager detta
vågstycke såsom godtgörelse för mitt fel.“
“Du är en bra pojke, Johan, “ sade öfversten och
fattade ynglingens hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
