Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning. Alldeles förkrossad, föll han slutligen på knä och
utgjöt sitt öfverfulla hjerta i én brinnande bön.
Då hördes tunga steg utanför rummet. Dörren lästes
upp och tvenne ryttare inträdde. Tången hade nyss slutat
sin bön och följde sina vaktare på deras vink. Hänfördes
in i ett stort rum på andra sidan förstugan. Der befunno
sig flera officerare och i en stor ländstol vid öfversta ändan
af rummet befann sig general Czamecki, befälhafvaren för
det 6,000 man starka polska rytteri, som slutit sig till de
öfriga förbundna, att skynda Danmark till hjelp mot
Sven-skame. Något bakom honom visade sig ett blekt,
skägglöst ansigte med ett par strålande, svarta ögon, hvilka
brunno af en illa dold förtjusning vid åsynen af den
ståtlige svenske ryttaren.
“Ditt namn?“ sporde generalen kort och sträft,
kastande en genomträngande blick på fången under de buskiga,
gråsprängda ögonbrynen.
“ Johan Magnus Wadman!“ svarade fången och såg
generalen skarpt i ögat.
“Du är gripen som spion ....“
“Jag är stadd med bud från min öfverste till hans
majestät konungen af Sverige. “
“Kan du bevisa det?“
“Min utsago är bevis nog, general!"
“Så är din död viss,“ yttrade generalen långsamt och
med en viss högtidlighet. Dock skrufvade han sig på stolen,
der han satt, liksom magnetiskt berörd af den glödande
blicken ur det dödsbleka ansigtet bakom hans stol.
Johan svarade intet till detta generalens ord, men
hans ansigtsfärg bleknade och en lätt darming syntes kring
hans mun. Det var alldeles tyst i rummet, och allas
blickar voro fastade på fången. Generalen tycktes med flit
dröja för att låta sina sista ord till sin fulla betydelse
insmyga sig i fångens själ.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
