Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svenskarne på Als. Historisk berättelse ur Carl X Gustafs andra krig med Danmark af C. Georg Starbäck. Med 3:ne illustrationer af Hallbeck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lägret, dit äfven den större styrka, som hörts på afstånd,
var på yäg och anslöt sig till den som följde generalen.
Bet fiendtliga lägret låg bakom Dybböl-höjdema, och
generalen hade sitt qvarter i ett af de största husen i
Dybböl-by.
Tången insattes i ett rum i samma hus, som generalen
bebodde, och lemnades ensam med sina tankar, som icke
voro stort ljusare än mörkret omkring honom. Hans hjerna
arbetade med utförandet af ett medel till flykt. Bock, blef
det snart klart för honom, att han måste afbida dagsljuset
för att kunna taga alla omständigheter och framför allt
sitt fängelse i närmare skärskådande, så vida icke det nu
yar så bestämdt, att dagsljuset förde med sig hans vissa
död. Nattens timmar voro långa, och intet afbröt den
hemska tystnaden utom en och annan trumpetstöt, som
hördes från högvakten, eller galopperandet af någon ryttare,
som red med bud och befallningar till eller från generalen.
Efter timmar af den pinsammaste oro spred sig
slutligen en matt strimma af ljus genom de små hålen på
fönsterluckorna, så att fången, hvars ögon nu voro vanda
vid mörkret, kunde någorlunda urskilja föremålen omkring
sig i rummet. Bet första, hvarpå hans ögon föllo, var
den stora spiseln i rummets ena höm. Till venster om
densamma var en tillbommad dörr, som ledde till ett
angränsande rum. En säng, ett bord och en bänk eller större
pall voro för öfrigt allt hvad bohag som rummet inrymde.
Bet började nu blifva lifligt i lägret. Trumpeter
smattrade, hästar gnäggade, vapen slamrade och på afstånd
hördes liksom en dof åska, som kom fönstren att skallra.
Bet var kanonerna från Bybböl-höjden, hvilka började sin
morgonsång för svenskame på Als. Eången sprang upp
vid detta ljud och tryckte sitt hufvud mot sina händer.
Hvarje skott tycktes försätta honom i en krampaktig darr-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
